Propaganda bildanalys

Jag har gjort en propaganda bild som föreställer två par. Ett par är två kvinnor och ett par är en man och en kvinna. Den ska symbolisera att det ska va lagligt i alla länder att gifta sig, eller att helt enkelt vara ett par, som är homosexuellt. Den symboliserar rättvisa helt enkelt.

 

För att skapa bilden har jag använt mig av akrylfärg. Jag har blandat ut färgen ganska mycket emellanåt för att kunna skapa konturer och skuggor och även olika nyanser i övergång. Material som jag använt är bara en väldigt smal pensel, eftersom jag har haft människor att måla, och det är ganska mycket detaljer på dem.

 

I början tyckte jag att det var väldigt svårt med skuggorna och att få ett ansiktet att se så levande ut som möjligt. Men till slut så förstod man hur man skulle gå till väga och för att vara ärlig så är jag faktiskt väldigt nöjd med resultatet. Om jag skulle gjort om det så skulle jag inte ändra på så mycket. Möjligtvis öka såvårighetsgraden och göra ansiktena och håret mer verkligt. Men för att vara första gången så är jag väldigt nöjd.

Konstanalys

Denna målningen är gjord av Susanne Asplund-Klingstedt och heter "I hamn". Den är målad i akryl och oljefärger. Måtten på den är 72 x 99 cm. Jag hittade denna bilden på en konst-hemsida. 

Målningen föreställer en kvinna i en röd klänning som står på någon slags balkong och blickar ut över en stad. Man ser inte ansiktet på kvinnan för att hon har ryggen vänd, och därför är det svårt att identifiera hennes ålder. Jag skulle i alla fall gissa på 30 ungefär. Hon har brunt hår som är hyfsat långt, ner till under skulderbladen. Hon har en slank figur och ser ut att vara ganska smal. Hennes klänning tonar ut i änden vilket ger henne en spöklik känsla. Färgerna i bilden är för det mesta olika toner av brunt, grått, svart och rött. Oranget och gult finns också för att värma bilden. Det hon blickar ut över verkar vara en storstad, det finns i alla fall många skyskrapor och höga byggnader. Det ser ut att vara solnedgång, eller möjligtvis gryning när solen går upp.

När jag ser denna bilden får jag en känsla av ensamhet och ånger, eller möjligtvis oro. Det ser ut som kvinnan är väldigt ensam och står där ute och tittar på allt för att hitta några ljusa vinklar på livet. Det känns som det är därför man inte får se hennes ansikte, för hon kanske döljer att hon är ledsen, och visar en lycklig fasad för resten av världen. Hon ser i alla fall fundersam ut. Som om att det är något som ska hända och hon inte vet hur det ska gå till, att hon är orolig för vad som ska ske. Hon ser ut att ha bekymmer. Staden är dessutom ganska dyster och kanske inte så mörk men den har en ledsam underton. Målningen är väldigt fin, men samtidigt tycker jag inte att den utstrålar lycka. Men något fint måste inte alltid vara lyckligt.